MVC-journal
Datum Vecka Vikt Blodtryck Hb B-glucos Urin (protein/
glykos)		 SF-mått Fosterljud Fosterläge Övrigt
041018 7+5   125/70 155 5.6 0/0
-
-
-
 Inskrivning på MVC
050113 20+4 +0.9 kg 130/80 136 4.2 0/0
-
 139-144
Tvär
 Order från BM: "Ta det lugnt!"
050201 23+2   120/60     0/0
-
 137 Tvär Läkarbesök + BM-besök
050217 25+4 +3 kg 140/70     0/0 25 147 Sned (huvud neråt just då :) ) BMs order: "Gör så lite som möjligt!"
050301 27+0 +4.5 kg 130/70     0/0 27 145 Huvud rörligt Sjukskriven 100%
050317 29+2 +3 kg (dvs -1.5 kg sen sist) 140/85 131 4.2 1/0 30 147 Huvud rörligt Ajsing bajsing! Blodtrycket har stigit och jag läcker äggvita... Toxprover tas på kemlab.
050318 29+3   140/85     1/0   140   Alla prover var normala *jippi*. OBS! Måste vila mycket...dvs LIGGA NER OCH VILA
050321 29+6 +3 kg 135/75     1/0   146 Huvud ruckbart Bättre värden idag... Det hjälper tydligen att vila lite
050324 30+2 +3 kg 130/70     0/0 31 136 Huvud rörligt Oooh så bra allt är idag!
050329 31+0   130/80     0/0       Läkarbesök - blev sjukskriven fram till förlossning
050405 32+0 +4.8 kg 140/80     0/0 33 155 (väldigt vaken bäbis!) Huvud ruckbart BM-besök. Stränga order om att vila...
050414 33+2   140/80 119 5.0 spår/0 35 144 Huvud ruckbart BM-besök
050421 34+2 +4.5 kg (stabilt!) 135/80     0/0 35 142 Säte ruckbart Pyret har vänt på sig!!! Ffd säte verifieras med ul.
050428 35+2 +5 kg 130/80     0/0 35 139 Säte Ul igen - fortfarande sätesläge
050503 36+0 +5.9 kg 140/80     0/0 37 150 Säte BM-besök med ultraljud. Skrev en sammanfattning av graviditeten. Bokade tid på SöS nästa vecka...
050517 38+0 +6.8 145/95 124 5.8 0/0 37 138 Säte fixerat BM-besök


 Magbok (alla magbilder ligger numera i magboken)

18 oktober 2004
Inskrivning på MVC i Nacka, barnmorskan heter Maj och verkar vara helt underbar!

17 november 2004, v.12+4


11 december 2004, v.15+4
Jag springer på toaletten ofta, är konstant sugen på korvkioskmos, är känslig till tusen, har ont i rygg, bäcken och ben nästan hela tiden, är konstant trött, missbrukar nässpray pga en envis nästäppa sen ett par veckor tillbaka, noll kondition, blir irriterad på gnälliga tanter på jobbet. Hela världen är tokuppochnervänd (långt ord!) och fullständigt jättenormalt... Idag vaknade jag kl.04:00 på morgonen och var sugen på fruktcocktail med glass Gissa om det är gott!

Kläder...jaaa...nu klarar jag inte av att använda de vanliga byxorna för de sitter alldeles för tight kring magen. Som tur är så är det snart dax för mellandagsrea i butikerna - förhoppningsvis rear de ut lite mammakläder oxå. Jag har köpt lite kläder på Ellos; typ 4 strl för stora som funkar jättebra

Jag väntar på att pyret ska börja boxas där inne och går och oroar mig för både det ena och det andra. Ibland känner jag lite "fladder" i magen, men det är svårt att avgöra vad det är. Med Moa så började jag känna fosterrörelser runt v.20 så jag antar att det dröjer ett par veckor innan pyret börjar knuffas.

Jag har fått en kallelse till ultraljud på Södersjukhuset den 3 januari kl. 10:30. Det tar förhoppningsvis inte mer än en halvtimme för jag ska börja jobba kl. 12:15...

22 december, v.17+1
Oj....redan femte månaden och snart halvvägs! Det känns inte så... Jag har inte någon riktig koll på vilken vecka jag är i; det är inte som med Moa Jag känner mig ganska ogravid då och då, men så fladdrar det till inuti magen och jag blir lite lugnare. Men riktigt lugn kommer jag inte bli förrän jag har sett pyret på ultraljud; tänk om jag bara är skengravid? Fast livmodern växer...nåja, svammel, svammel... Mina boobisar är ömma, näsan är fortfarande igentäppt, alltid trött, liiiiiite halsbränna, superkänslig för allt och har för tillfället ont i halsen sen 3 dagar tillbaka.

Jonas jobbar sin sista dag innan semestern och sen ska han vara ledig t.o.m. den 9 januari. Det kan han behöva!

Mitt bäcken värker fortfarande och ryggen knakar. Lite ischias då och då... Men inget illamående (förutom ibland när jag ska byta blöja...både hemma och på jobbet). Jag ska försöka komma ihåg att ta en magbild nu i dagarna.

3 januari, v.18+6
Lill* bebis... Du finns! Jag har tvivlat i drygt 18 veckor på om Du verkligen finns där inne och nu vet jag... Du finns! Det var så mysigt att få se ditt lilla slå och se dina små ben sprattla vilt. Små, små fötter och söta små händer sparkade och viftade, men jag känner inte så många buffar än. Snart har vi gått halvvägs och jag längtar så efter att få träffa Dig! Vi har inte fått veta om Du är en kille eller en tjej, men det gör detsamma...

6 januari, v.19+2


10 januari, v.19+6
Ca 300 gram tung och drygt 18 cm lång från huvud till stjärt. Om ungefär två veckor så ska man kunna börja känna sparkarna från utsidan! Det är fortfarande lite overkligt, men jag har börjat känns en del fosterrörelser. Moderkakan ligger dock i livmoderns framvägg och dämpar därför en hel del av sparkarna. Jag har börjat få lite halsbränna, rygg och bäcken värker fortfarande, (ska få en tid till en sjukgymnast på MVC), är lagom trött men annars mår jag jättebra! Jag har börjat använda stödstrumpor när jag är på jobbet och det är alldeles underbart! Inga särskilda sug efter något konstigt (fast potatismos är alltid gott) och jag hoppas att det är så resten av graviditeten. Hmmm, visserligen har jag haft ett liiitet hälsosamt sug efter mammas köttfärspaj, men jag har inte gjort något åt det än...

13 januari, v.20+2
Idag är det dax för ett besök hos barnmorskan igen. Det är första gången sen inskrivningen... Maj (min BM) sa att hon inte har så mycket tid för mig idag, men hon är nyfiken på ultraljudsrapporten och så vill hon väl kolla vikt, blodtryck, Hb och b-glucos. Jag vägde mig nyss hemma och då visade vågen på +1 kg! Jag hade räknat med minst 5 så jag tror att vår våg ljuger... (pessimist). Fast å andra sidan så äter jag knappt något onyttigt ...iaf inte i några överdrivna mängder Jag har börjat dricka lite kaffe (med betoning på lite); drygt en ½ kopp på morgonen. Magen är däremot urkass *blääääk* så den klarar inte av så mycket kaffe... inte heller stark eller fet mat för den delen. Men det är väl bara bra antar jag.

Gravsymptom: sammandragningar, växtvärk (i livmodern!), ap-ont i ryggen och bäckenet, rejält ont i fogarna - särskilt den i blygdbenet *ajjjee*, halsbränna, ömma bröst, liiiite illamående...
BM-rapport:
Hb-värdet var ok (136), men jag blev ändå rekommenderad att börja äta järntabletter ( Niferex) varannan dag eftersom järnvärdet kommer börja sjunka från och med nu.

Till min stora glädje har jag bara gått upp 0.9 kg - BM blev jätteförvånad över att jag ville väga mig och öste sedan beröm över mig när hon fick se resultatet

B-glucosvärdet låg på 4.2 (alldeles jättebra), men läkaren har ändå ordinerat en glukosbelastning, så det blir den 19 januari klockan 8 på morgonen...

Blodtrycket var liiiite högre än sist (130/80), men det var där omkring jag låg när jag väntade Moa. Jag ska gå på återbesök hos BM lite oftare än vanligt bara för att kolla trycket. Dessutom måste jag vara väldigt noggrann med att rapportera om fötterna svullnar, om jag får huvudvärk, ögonflimmer och/eller ont i magen...

Livmodern har rätt storlek för tiden och är exakt i navelhöjd. Pyret ligger troligtvis i tvärläge (redan nu sätter sig ungen på tvären! *fnissar*) och ljuden ligger på 139-144 (vet inte om h*n sov just då, för jag känner juh inte så tydliga sparkar än).

Läkarbesök och eventuellt läkarintyg för sjukskrivning blir den 1 februari, då jag även ska träffa min barnmorska för blodtryckskontroll. Jag har precis beställt ett stödbälte från http://www.gulare.com som jag hoppas kommer underlätta en hel del.

Japp, det var allt för denna gången. Tjipp tjipp!

19 januari, v.21+1
Jajamen, idag var det min tur. Jag och Moa traskade till sjukhuset klockan 07:40 - Moa var lycklig över att komma ut =D Konstigt nog tog det bara 6 minuter att gå dit, det brukar ta minst 10 annars. Vi fick gå in i det bakre rummet (ooohh) och där skulle det ske!

Jag slängde fram min hand och blev stucken. Första provet visade 4.6 och det andra 4.7. Sen fick jag dricka 2 glas sockerlösning *bläääääääääääää* på 5 minuter. Aldrig någonsin har 5 minuter gått så fort!!! Det var jättesvårt att få i mig allt, men till slut så... Efter det fick jag ett halvt glas vatten. Tjenare! Jag hade kunnat dricka en liter...

Jag och Moa fick gå ut i väntrummet och vänta. I två timmar. Det finns två väntrum på kemlab - ett med bara en massa stolar och ett litet där det fanns fyra stolar, ett par böcker och lite leksaker. Den första timmen gick ganska fort för då var Moa så nyfiken på alla saker. Den andra timmen tog väääldigt lång tid. Moa hade tittat och bitit i allt och ville ge sig iväg på upptäcktsfärd. Jag plockade fram min mobiltelefon, som sysselsatte henne ett tag.

Äntligen var det vår tur att gå in igen. Ett stick igen (fast i ett annat finger) och sockerhalten i blodet låg på 6.4 mmol/liter (båda gångerna). Sen fick jag order om att äta frukost - jag har ju varit fastande sen igår kväll!
Jag har gått 148 fulla dagar av 277
Jag är i vecka 22
Jag har gått 21 fulla veckor och 1 fulla dagar (v21+1)
Jag är i 5:e kalendermånaden
Jag är i 6:e graviditetsmånaden (lunarmånaden)
Jag är i trimester två
Jag har 129 dagar kvar till förlossning

20 januari, v.21+2
De skumma drömmarna har börjat dyka upp. En morgon vaknade jag alldeles förvirrad och lite upprörd - jag hade fött ett barn under natten, men tappat bort det! Jag letade och letade (i drömmen alltså) och kunde inte förstå var bebisen fanns. Konstigt nog letade jag i skåp, lådor och burkar... Det tog 4 dagar (i drömmen) innan jag fick veta var bebisen fanns - ute i hundkojan (vi har ingen hund!) Hjärnan är en aning knäpp ibland.

Natten till onsdagen drömde jag oxå något underligt - min mamma läste på om förlossningar med hjälp av en förlossningssal i miniatyr (som ett dockskåp...) och en instruktionsvideo(!). Jag tyckte att det var jätteintressant och ville oxå leka, men då blev mamma irriterad och sa att jag störde :-) Det blev ingen bebis den natten.

PSSSST! Min lillasyster Matilda fyller 15 år idag!

30 januari, v.22+5
Tiden går fort! Snart är det inte ens 100 dagar kvar till dagen B (som i bäääbis)
Jag har gått 159 fulla dagar av 277
Jag är i vecka 23
Jag har gått 22 fulla veckor och 5 fulla dagar (v22+5)
Jag är i 5:e kalendermånaden
Jag är i 6:e graviditetsmånaden (lunarmånaden)
Jag är i trimester två
Jag har 118 dagar kvar till förlossning
Jag har varit lite dålig på att uppdatera och inte kommer det bli bättre de närmaste veckorna eftersom vi håller på att flytta. Bredbandet stängs troligtvis av i natt och sen får vi försöka hålla oss tills vi kan få något inkopplat i det nya huset.

Igår och idag tog jag lite nya magbilder, men vi har liiiite problem med nätverket... Den stationära datorn har ingen anslutning till nätverket så jag kommer inte åt några foton alls Förhoppningsvis kommer Jonas få igång det hela under dagen så att ni kan få se den lilla magen

Jag går omkring och känner mig allmänt mysig - jag är alldeles lagom gravid just nu och blir lycklig varje gång jag känner en liten knuff från Pyret. Det är inte alls lika tydligt som när jag väntade Moa, men det beror på att moderkakan dämpar de flesta rörelserna.

Oftast ligger Pyret och stampar (eller boxar) på min urinblåsa och h*n verkar snurra runt en hel del för h*n knuffas lite här och där. Än så länge har jag bara känt sparkarna utanpå en enda gång...

Jag längtar till tisdag för då ska jag till bm och kolla blodtrycket och kanske lyssna på Pyrets . Ska även träffa läkaren då och se hur det blir med sjukskrivning. Min bm tycker att jag jobbar alldeles för mycket och tycker att jag absolut ska bli lite sjukskriven. Det enda problemet med arbetet är att det gör så himla ont i rygg och bäcken...

I veckan kom mitt stödbälte med posten och det använder jag när jag jobbar eller ska göra något ansträngande. Det hjälper till viss del, men när den främre fogen börjar ge sig till känna då är det inget som hjälper. Då gör det bara ont hela tiden... Svanskotans existens är jag oxå mycket väl medveten om.

Nåja, jag ska fortsätta gå runt i mitt mysrus och packa lite lådor. Imorgon ska vi till banken och skriva på lite papper samt få nycklar från Ami (hon som flyttar ut). Jippi!!!


1 februari, v.23+0
Idag var jag på ett rutinbesök hos BM. Kollade blodtryck (120/60), lyssnade på pyrets (runt 135 slag/min) och pratade en stund. Vi diskuterade glukosbelastningen och det är inte säkert att jag måste genomgå en sån till för jag fick ett så bra resultat första gången *wohoooo*

Maj (min BM) säger varje gång att hon är så stolt över mig, nu senast bara för att mitt blodtryck inte var så högt...trots att jag hade stressat hela morgonen med flyttandet. Jag fick stränga order om att ta det lugnt...jag bär bara lite grejer...

Efter besöket hos Maj var det dax att träffa läkaren för att bli lite sjukskriven. Läkaren frågade var, hur och när jag har ont samt klämde lite *ajjjjjeee* och skrev sen ett papper om sjukskrivning på halvtid. Jag hoppas att jag kan jobba hela tiden fram tills jag får havandeskapspenning. En del dagar är bättre är andra; vissa dagar är jag helt kaputt och kan knappt röra mig. I stort sett varje kväll har jag svårt för att gå och jag vänder mig inte lika lätt i sängen på natten för det gör oooont....

9 februari, v.24+1
Jag har gått 169 fulla dagar av 277
Jag är i vecka 25
Jag har gått 24 fulla veckor och 1 fulla dagar (v24+1)
Jag är i 6:e kalendermånaden
Jag är i 7:e graviditetsmånaden (lunarmånaden)
Jag är i trimester två
Jag har 108 dagar kvar till förlossning
Nu har vi flyttat alla våra saker till det nya huset och allt som återstår att göra är packa upp det som är kvar samt städa lägenheten. Jag har städat av det mesta av köket, men jag kunde inte flytta på kyl, frys och spis - det får Jonas göra. Jag fick ont i magen mitt i städningen så jag slutade städa och åkte hem och vilade en stund innan det var dax att hämta Moa på dagis. Mitt bäcken och min rygg har gjort apont hela eftermiddagen och lill* pyret har boxats helvilt. H*n sparkar mot urinblåsan samt i nedre delen av magen (på höger sida) och ligger envist på tvären.

Jag ska försöka komma ihåg att ta en ny magbild innan veckan är slut; det känns inte som om magen har växt så mycket, men jag tycker att den är alldeles lagom stor nu.

12 februari, v.24+4


15 februari, v.25+0
Jag har gått mer än halvvägs och det känns riktigt bra. Visserligen har jag ohyggligt ont i ryggen och bäckenet, men jag använder mitt stödbälte och går pyttesteg (om jag tar kortare steg så kommer jag ingenstans!). Det kändes båda bra och dåligt att komma tillbaka till jobbet igår - kul att träffa alla arbetskamrater, men ett par av de boende retar gallfeber på mig! En av dom vill ha frukost strax innan 7 (jättebra när den första personalen kommer kl.7) och står ca 5 cm ifrån en när man brer smörgåsar och ska tvunget pilla på allt. Han öppnar kylskåpsdörren 17 gånger trots att man snällt säger ifrån att han ska sätta sig vid bordet och vänta tills frukosten är färdig. Att han sen 10 minuter efter frukosten har glömt att han redan har ätit och tvunget ska ha en omgång till är en annan sak. Sen är det en dam som är så extremt egoistisk; hon kommer hasande ut i köket med endast nattlinne på sig och stönar högt. "ÅÅÅhhhh finns det någon som kan hjälpa miiiiig...."

Pyret boxas och sparkas ofta! Det är kul nu när det känns så tydligt, fast det går inte att avgöra hur h*n ligger.

17 februari, v.25+2
Nytt besök hos barnmorskan. Det är alltid lika trevligt att komma dit för barnmorskan verkar bli så glad när hon får besök Maj var jätteförvånad över att jag bara är sjukskriven på halvtid och sa att jag måste vara försiktig och absolut ringa om det är något. Hon vill helst att jag ska vara hemma på heltid pga mitt yrke... Vi får väl se; de senaste kvällarna har jag haft så förbannat ont att jag inte har kunnat röra på mig och jag har använt min vetevärmare (eller vad den nu kallas) konstant. Moa vill bli buren hela tiden - inte så lätt alla gånger Idag är min främre fog inte alls trevlig och behaglig. Det skär något förskräckligt och jag undrar hur det ska gå på jobbet i eftermiddag. Jag vill helst bara ligga ner, för då gör det minst ont. Då känner jag bara en molande smärta istället för en huggande smärta...

21 februari, v.25+6
Ujujuj, idag är det inte lätt att vara jag... Jag vaknade tidigt för att ringa till jobbet eftersom jag ska stanna hemma med Moa. För det första höll jag knappt på att komma ur sängen och sen tog det en evighet att ta mig ner för trappan. Det gjorde så förbannat ont att jag övervägde att sätta mig där och bara sitta. Men jag kom ner till slut och haltade omkring en stund innan jag plockade upp telefonen. Jag ringde chefen och sa som det var - jag kan inte komma idag för jag kan inte röra mig. "Jaha",sa han glatt "då ses vi snart!" Sen skrattade han och sa "Det löser vi".

Det verkar som om det bara blir värre för varje dag som går; jag använder stödbältet hela tiden, men det känns inte som om det gör någon nytta. Den där jäkla fogen i blygdbenet håller på att ta kål på mig. Varför ska det göra så ont att vara gravid?!!Hade det inte varit för smärtan så skulle jag njuta till 100% av graviditeten... Halsbrännan håller sig borta för det mesta och den lill* buffar och bökar runt alltsom oftast. Redan nu lyckas h*n få till sparkar som gör ont! Ibland känns det som omh*n försöker sparka ut en fot genom naveln eller där i närheten. En natt drömde jag att jag fick peta ner en fot som stack upp (inte genom huden dock...)

Natten mellan fredagen och lördagen drömde jag att jag födde fram bebisen bara för att jag ville titta lite. Jag hade tänkt stoppa tillbaka den efter en liten stund (jag visste inte riktigt hur det skulle gå till, men var helt säker på att det var möjligt). Bebisen var väldigt lik Moa, h*n hade svart hår (fast inte lika mycket som Moa hade) och jag kände mig väldigt lugn när jag vaknade för jag visste att bebisen mådde bra.

Jag ska ringa till Maj (min BM!) nu på förmiddagen och prata lite...hon hade väl rätt ändå när hon sa att jag helst inte ska jobba...

24 februari, v.26+2
*Bläääääk* Jag är så förbannat, jäkla pisstrött på att ha ont dygnet runt... Jag har fått en tid till läkarbesök på tisdag för det går inte att ha det så här Vissa dagar håller jag på att bryta ihop totalt pga smärtan och med tanke på att jag har ett par månader kvar så kan det bli jobbigt. Den där främre fogen kan fara och flyga!!!

De senaste dagarna har jag fått ont i magen så fort jag rör på mig så det har inte blivit mycket gjort på sistone. Jag går nästan aldrig upp på övervåningen på dagarna för det gör alldeles för ont Panodil? HA! Inte en chans att det skulle hjälpa...

Jag saknar jobbet. Jag saknar småpratandet med de gamla och skitsnacket med arbetskamraterna. Jag vill komma ut och göra något; jag känner mig instängd men kan inte gå någonstans. Jag vill gå på bokrea och springa i affärer men det gör så ont när jag går Det gör ont när jag sitter eller ligger oxå för den delen, men då gör det konstant ont och jag får inga starka smärttoppar.

Jaja, jag ska sluta gnälla nu; det finns dom som har det värre. Om ett par dagar så är det bara 3 månader kvar till bf *jippi*

1 mars, v.27+0
Idag var jag på MVC för ett återbesök hos läkaren. Inte förrän 30 minuter efter utsatt tid fick jag komma in till läkaren, eftersom han hade försvunnit och inte hade en aaaaning om att han skulle vara på MVC just idag. Sen hade han problem med att komma in på datorn... Maj (BM) tog hand om mig under tiden, så att jag skulle slippa åka dit på torsdag igen. Helt plötsligt (!) var det min tur att träffa läkaren. Jag hann knappt säga något förrän han hade plockat fram sjukskrivningspapper och skrev att min arbetsförmåga är helt nedsatt. Ordination: vila

Sen fick jag gå till Maj igen för att kolla blodtryck (130/70), vikt (+4.5 kg), lyssna på bäbisens (145 slag/minut - alldeles jättevaken), mäta magen (27 cm) och känna efter hur h*n ligger (huvudet neråt, fortfarande rörligt). Mina fötter har börjat växa... (kanske därför jag har gått upp 1.5 kg på 2 veckor?) Så, nu är det dax att samla på en massa vatten igen. Bläääää!!! Hoppas att fossingarna inte blir bamsestora på en gång för jag VÄGRAR köpa ett par vinterkängor i strl 59 (kanske inte såååå stora, men...). Precis som jag tvärvägrar att köpa en ny vinterjacka. Nästa vinter ska jag vara ogravid och då kan jag slänga ut lite pengar på såna kläder.

Bäbis boxas regelbundet och får ibland in en rejäl knuff som gör riktigt ont. Moa är jättefascinerad av morsans jättemage; hon klappar på den och säger "Åååååhhhhhh" och ibland försöker hon kittla mig i naveln (som knappt finns) Förresten, jag är SUPERARG på min chef. Jag frågade honom i förrgår om han har skickat in omplaceringspapprena till försäkringskassan. "Uhmm...nääe...jag hade dom framför mig härom dagen, men nu är dom borta. Du har möjligtvis inte en kopia?" Jag tvingar mig själv till att INTE skrika på honom och säger "Nej, du får kontakta FK; det finns blanketter och sånt på webben." "Oookej...vart ska jag skicka det då?" Jag förklarar och säger att han måste fixa det NU PÅ EN GÅNG. Min barnmorska höll på att trilla av stolen när jag sa hur det gick med min HP. Hon blev oxå arg och sa att så kunde han väl ändå inte göra... Hon sa att jag inte kan jobba efter den 30 mars (då min sjukskrivning går ut) så vi får lösa det ändå på något sätt.

2 mars, v.27+1
Dagens siffror...

Jag har gått 190 fulla dagar av 277
Jag är i vecka 28
Jag har gått 27 fulla veckor och 1 fulla dagar (v27+1)
Jag är i 7:e kalendermånaden
Jag är i 7:e graviditetsmånaden (lunarmånaden
Jag är i trimester tre
Jag har 87 dagar kvar till förlossning

VA?!! Sjunde månaden? Det är ingen som har berättat för mig. Jag går omkring och tror att jag fortfarande är i sjätte månaden. Snacka om att ha noll koll! Igår när läkaren frågade mig i vilken vecka jag är så sa jag "Tja....26, 27 kanske...typ..." Han skrattade och plockade fram denna däringa runda pappersgrejen och sa att jag är i v 27+1

Kroppen: Framöver blir besöken hos MVC allt tätare. Man ser över att Symfus-fundusmåttet går uppåt i den takt som det ska och att kroppens värden är goda. Man kontrollerar järnhalten i blodet, sockerhalten, blodtryck och fosterljud. Blodsocker: Vid förhöjda sockervärden görs ofta ett belastningsprov för att testa glukostoleransen. När man är gravid kan man få en lindrig form av graviditetsdiabetes som i regel brukar gå bort efter förlossningen. Blodtryck: Blodtrycket sjunker normalt lite i mitten av graviditen. Exempel: Från att ha haft en vilopuls på 75 vid inskrivningen kan den sjunka till 70 i mitten. De tre sista månaderna ökar ofta pulsen igen och kan då kan den gå upp 80. Om blodtrycket stiger mycket får man ofta gå på tätare kontroller på MVC eftersom det kan vara ett tecken på havandeskapsförgiftning "preeklampsi". Det kan ge sig till känna som huvudvärk, trötthet och dålig fostertillväxt samt för tidig födsel.

Barnet: Barnet väger nu cirka 1000 gram och längden är omkring 35 cm och fötterna mäter 5 cm. Hårstråna på huvudet är ganska långa. Mjölktänderna under tandköttet är färdiga. Barnet anses livsdugligt vid denna tidpunkt och om det skulle födas måste man registrera barnet enligt lagen. Som tur är har barnet nu mycket goda chanser att klara sig utanför livmodern, med hjälp av bland annat värme från en kuvös.

18 mars, v.29+3
Igår var jag på ännu ett trevligt besök hos BM Maj på MVC. Hon var som vanligt jättetrevlig och det är alltid lika kul att komma dit och småprata lite :) Hon stack mig i fingret och kollade Hb (131) och B-glucos (4.2) - åh så bra värden Urinprovet var dock inte lika bra för det blev en 1 på proteinet... Jag "skuttade upp" på britsen för att mäta magen; det första Maj sa var "Ja, här har det vuxit minsann" Symfys/fundusmåttet ligger nu på 30 och pyrets slag låg på 147. Viktkurvan pekar neråt - underligt... Maj sa att det är bra att jag har slutat äta godis (har jag?!!) men att jag inte får sluta äta helt och hållet. Hon såg nästan lite orolig ut fast jag sa att jag äter precis som vanligt, men kanske lite mindre för jag blir mätt så fort. Vänta bara till nästa vägning; då ligger jag säkert på plus igen.

Blodtrycket har blivit en aning högre (140/85) och eftersom jag har haft lite huvudvärk i pannan och bakom ögonen så ringde Maj till förlossningen på SöS för hon ville absolut att det skulle tas lite prover. BM på SöS var tvungen att fråga sin läkare så jag fick vänta i drygt 20 minuter innan de ringde tillbaka. Som tur var slapp jag åka till förlossningen; jag fick gå till kemlab istället och lämna blod. Jag börjar känna mig ganska hemma där nu... Den första som stack mig testade två gånger med en sån där butterflynål (fast inte i det kärlet som jag föreslog) och sen gav hon upp. Nästa person (som även gjorde min glukosbelastning) frågade var jag brukar bli stucken och träffade rätt med en gång. Med en riktig nål

Jag fick en ny tid för blodtryckskontroll (idag) samt ett urinprov. Idag fick jag dock inte träffa Maj, för hon var ledig men BM Anette var precis lika trevlig Dagens värden var samma som igår och alla prover var helt OK *tjohoo* Det var dock inte ett bevis på att jag ska fortsätta röja runt som vanligt Mycket FYSISK vila; dvs inte ränna runt på stan, städa huset eller liknande utan jag ska ligga på soffan (och ha det bra). Helst skulle jag ta hjälp av mor- och farföräldrar och andra som finns runt omkring...*hrrmmm* Lätt ordnat när mina föräldrar bor drygt 60 mil härifrån och Jonas föräldrar bor 10 mil härifrån.... Jag får göra så gott jag kan. Jag vilar på förmiddagarna när Moa är på dagis och sen blir det inte så mycket springande resten av dagen. Om jag får skarp huvudvärk, magsmärtor, illamående och/eller känner mig allmänt dålig så MÅSTE jag ringa förlossningen på en gång. Jobbigt..jag som tyckte att det var onödigt att åka till sjukhuset när jag hade fått mitt utomkvedshavandeskap och höll på att svimma av smärtorna. Och tog en taxi till sjukhuset istället för ambulans för jag vägrar "sjåpa mig". Nåja...det blir nog bra ändå

Nästan vecka ska jag till MVC på måndag (tror att det var ett läkarbesök...) och på skärtorsdagen (till Maj) och sen ska jag till MVC den 29 mars för att träffa en läkare (igen!) för att ev förlänga sjukskrivningen (om inte min chef har skickat in papprena för havandeskapspenningen än!).

Så nu blir det nog besök på MVC varje vecka pga av blodtrycket och äggvitan. Men det gör inget...
Jag har börjat inse att det inte är så långt kvar nu. I värsta fall får jag gå och vänta till midsommar, men det är inte så långt bort. Jag har dessutom insett att det kommer göra jätteont...igen...att klämma ut bäbisen. Och jag är inte helt hundra på om jag vill ha stand-up EDA igen för det var illa obehagligt sist då de fick sticka 5 gånger innan den hamnade rätt. Dessutom fick jag juh vänta i 6 timmar på narkosläkaren så det är lika bra att ställa in sig på att det inte blir något sånt. Jag får satsa på att andas (tjenare!) och flåsa lustgas (och mumla konstiga saker). Förhoppningsvis tar det inte lika lång tid denna gången och jag hoppas att jag inte behöver ligga i gynställning... Det är juh som att föda i uppförsbacke!

Jag ska ta med mig ett brev till förlossningen denna gången oxå och förhoppningsvis så ligger mitt förra brev kvar på servern så att jag slipper skriva om det helt och hållet. Jag är liiiiite orolig för att det ska bli en störtblödning denna gången oxå, och att jag ska hamna på op, men läkaren på MVC har skrivit in i min journal att jag ska få extra sammandragande medel efter förlossningen samt att man inte låter mig gå därifrån förrän man är 110% säker på att livmodern drar ihop sig ordentligt.

Mest av allt hoppas jag på att jag slipper bli igångsatt (och framför allt snittas). Jag vill oxå vara med om att vattnet går av sig själv, jag vill gå hemma och klocka värkar och slippa vara på förlossningen alltför länge. Jag tyckte att det var mindre kul att ligga där och ha pytteont och lyssna på andra mammors vrål. Tyvärr så kanske det inte blir så denna gången heller eftersom mitt blodtryck redan har börjat stiga och jag har börjat läcka äggvita. Men då kanske det blir en bäbis till...om ett par år... Så kanske jag oxå får vara med om ett "normalt slut" på en graviditet.

Jag ska fråga Maj om jag får göra ett tillväxt-ul i slutet av graviditeten, bara för att se om det blir en stoooor bäbis...och kanske få en liten vink om vilken sort det är Fast det skulle vara kul att vänta till pyrets födelsedag. Om man kan hålla sig så länge... Fast det är inte så långt kvar. Faktiskt. Just nu känns det ganska bra; jag är lagom gravid. Det är en aning krångligt att ta på skorna för jag får böja mig lite på sidan (eller knyta skorna illa snabbt), men magen är inte så himla mycket i vägen. Pyret knôr långt upp i magen och sparkar oftast på höger sida eller strax till vänster om naveln.

Till sist - det kommer en ny magbild snart...jag lovar!!!
*Kram*

24 mars, v.30+2
Jag FÅR INTE bli arg eller upprörd för då stiger blodtrycket, men jag kan inte låta bli! Min chef har glömt att skicka omplaceringsintyget till försäkringskassan... Eller så har fk fipplat bort pappret... Hur som helst så lovade min chef att skicka en kopia (han hade tack och lov tagit en kopia på pappret som han fyllde i!) så fort som möjligt. Jag ska ringa fk på tisdag och se till att de skyndar på beslutet för på tisdag em ska jag på läkarbesök och då måste jag ju veta om jag ska kräva förlängd sjukskrivning eller om jag får min hp från och med den 31 mars.

En annan skön grej - gissa hur stor lön jag fick idag... 724 kr! Jag känner mig riktigt rik! (OBS! Ironi!) Chefen ringde visserligen och förvarnade mig förra månaden för de hade glömt dra pengar för sjukskrivningen, så denna månaden har de dragit både för 2 veckor i februari samt för hela mars. Så...700 kr är allt jag får. Blääääää............... Det är särskilt trevligt med tanke på att alla räkningar denna månaden hamnar på drygt 20.000 kr, eftersom samfällighetsavgiften och tomträttsavgälden ska betalas just i detta månadsskifte. Suck. Tur att vi har lite pengar undanstoppat för just såna här tillfällen.

Jag ska ta och lugna ner mig lite nu. Fast när jag var hos barnmorskan i morse så var allt hur bra som helst Jag går på kontroller minst en gång varje vecka nu bara för att jag har haft lite äggvita i urinen samt förhöjt blodtryck. Men idag på morgonen så var det 0/0 på urinstickan *tjohooo* och blodtrycket 130/70 (vid första försöket 125/60 men det gick inte Maj med på ;-)) Pyrets slog med 136 slag/minut, h*n ligger lite snett åt vänster och har sitt huvud pressat mot mitt bäcken. Maj sa att hon förstod varför jag har så ont i den främre fogen...

Besöken på MVC är veckans höjdpunkt; dels för att få prata lite trams med Maj men även för att få lyssna på hjärtljuden. Det är lika mysigt varje gång! Idag var det särskilt trevligt då lill* pyret varit ganska lugn i 2 dagar. Jag har ju känt sparkar varje dag, men jag vill ju att h*n ska boxas lika mycket och lika hårt varje dag . Jag vet att det är normalt med lugna perioder... Men ändå!

Ikväll kommer syrran Emma, hennes sambo Johan och deras lille son Hugo hit. Vi ska fira lite påsk och titta på storstan

4 april, v.31+6
Dagens siffror:

Jag har gått 223 fulla dagar av 277
Jag är i vecka 32
Jag har gått 31 fulla veckor och 6 full dag
Jag är i 8:e kalendermånaden
Jag är i 9:e graviditetsmånaden (lunarmånaden)
Jag är i trimester tre
Jag har 54 dagar kvar till förlossning
*Gruff* Jag hade skrivit massor och så försvann allt...så nu testar jag igen... *morrar*

Pyret stökar och bökar konstant. Det är visserligen vääääldigt mysigt, fast inte så skönt när h*n får in en smäll på urinblåsan eller nånstans där i närheten. H*n verkar tycka att det är ont om utrymme i den lilla ettan med kokvrå för h*n sträcker på sig hela tiden. Sammandragningar är ett vanligt inslag i vardagen och i går morse vaknade jag klockan 6 av molande värk i magen. Under förra graviditeten kände jag inte av några förvärkar, men denna gången är jag väl lite mer van vid allt...kanske... Jag längtar efter att få snusa lite bebis - jag fick ännu mer bebislängtan när min systerson Hugo var här. Han är bara såååå himla söt!!! Midsommar är absolut sista datum innan det blir vräkning för pyret.

Jag har pratat med försäkringskassan flera gånger och det visade sig att det är dom som har slarvat bort min ansökan av havandeskapspenning. De hittar inte mina papper någonstans... Som tur var så blev jag sjukskriven fram till förlossningen när jag var på läkarbesök förra tisdagen. Jag har även tjatat mig till en snabbare utbetalning av sjukpenningen så förhoppningsvis blir det inte så jobbigt att klara av den ekonomiska biten denna månaden.

Jag har ett j*vla humör ibland och blir sur och vresig av ingenting. Ena stunden är jag glad och nästa bara gnällig och arg... Jag vågar knappt titta på TV för då börjar jag bara snyfta. Eller ja....det räcker med att Moa gör något gulligt så blir jag alldeles tårögd. Dumma hormoner!!

Svamphjärna har jag oxå utvecklat. Jag glömmer det mesta och vet inte riktigt var jag har allt... Köra bil är liiiite farligt, fast jag tar det lugnt. Än så länge kan jag skilja på gas, broms och koppling........ Det är simultankapaciteten som är en aning rörig. Dessutom trycker pyret på kroppspulsådern så jag blir lite snurrig och tvingas stanna bilen då och då. Jag kör så klart inte i onödan - bara till MVC.

Jag är vig som en valross; det är trist att inte klara av allt som vanligt. Magen är i vägen och det är krångligt att ha Moa i knät. Hon får inte riktigt plats. Dessutom kan jag inte sitta ordentligt för jag blir snurrig. Kroppspulsådern hamnar i vägen hela tiden så jag sitter oftast på soffkanten eller ligger ner. Fast om jag ligger på soffan så blir det ett rent helvete att resa mig upp för smärtan i bäckenet och framförallt den främre fogen är fruktansvärd!

Förhoppningsvis dyker en ny magbild upp imorgon... Kameran har varit försvunnen ett tag, men nu är den upphittad

5 april, v.32+0


13 april, v.33+1
Uuuhhh...jag har knappt sovit alls i natt... Ont överallt och en inte så liten Moa som har knuffat på mig hela natten. Jag vaknade 8:15 och blev nästan lite stressad över att vi skulle vara på dagis kl.9. Nåja; vi hann dit i tid och jag kan slappna av. Jag har så fruktansvärt ont i bäckenet idag och hela natten så har jag haft ont i ljumskarna. Bläääää...... Det beror tydligen på att livmodern är så stor och tung nu. Isch - magen kan väl inte bli mycket större nu...eller så har det helt plötsligt utvecklats en unge till. Gott om plats för inälvor och sånt är det ont om. Två små fötter envisas med att knô sig upp mot revbenen och det lilla huvudet trycker neråt och gör så att det ilar i underlivet *aaajjeeee*.

Jag kan nog hålla mig till början av maj, men sen får h*n titta ut minsann. Mina föräldrar och syster Matilda hade tagit med sig vaggan och en massa bebiskläder (både Moas och Hugos "gamla" kläder) när dom var här i helgen så allt är förberett...förutom att kläderna inte är tvättade än. Men ändå. Nu ska jag jobba på att locka ut ungen. Kanske inte med godis, men jag ska väl komma på något sätt. Det skulle iaf vara trevligt om h*n fanns på utsidan när vi ska gifta oss i augusti (positivt tänkande)

22 april, v.34+3
Igår var jag hos Maj (min barnmorska) och kollade upp alla värden och sånt. Allt är sååå himla bra; blodtrycket håller sig fortfarande runt 140/80, vågen stannade på +4.5 kg (igen!) och inget spår av äggvita i urinen .

Pyrets tickar på med ca 140 slag/minut och sparkar och har sig. Maj klämde och kände och filurade på vilket håll pyret ligger. Jag berättade att nu boxas det mest nere vid bäckenet (ajjeee) så hon gick iväg och hämtade ultraljudsapparaten. Vi tittade först nere vid bäckenet och där fanns det "en massa grejer" som Maj så fint uttryckte det. Uppe vid revbenen fanns det dock bara ett huvud......hmmmm.... Har h*n vänt på sig?!! Jag lekte hobby-banrmorska och tyckte att jag såg något som indikerade att det är en liten kille...eller? Fast vad vet jag; Maj var ganska snabb med att kolla vad som var upp och vad som var ner så jag hann inte riktigt se på riktigt. Det kan juh ha varit något annat... Det spelar ingen roll vad det är...bara h*n vänder på sig igen!!!

Maj sa att bäbisen har drygt 2 veckor på sig att vända sig, sen får vi diskutera våra alternativ. Det blir nog inget vändningsförsök iaf. Jag är lite orolig över hur det blir isåfall - klarar jag av en sätesförlossning? Det jag är mest rädd för är att snittas...... Jag har varit med på ett kejsarsnitt när jag läste obstetrik och det var ingen ljuvlig upplevelse. Visserligen blev jag lika snyftig som alltid när de plockade ut bebisen, men fram till det momentet var allt bara så groteskt. Jag är ganska nojig över att behöva få spinalbedövning eftersom det var himla krångligt att lägga EDA:n när jag skulle föda Moa. Narkosläkaren fick testa 5-6 gånger pga av att det är så tätt mellan mina kotor. Det var inte heller någon mysig upplevelse för det gjorde ont och knakade i hela huvudet. Uäck!

OM det nu blir kejsarsnitt så kommer det allra värsta vara att inte få föda fram barnet. Det känns som om jag blir lurad på det bästa. Här har jag gått omkring i 9 (10) månader och så får jag inte ens vara med om finalen. Visserligen slipper jag all smärta, men det är ju halva nöjet (säger jag nu ja!). Hur kul är det att gå omkring med ett stort sår på magen och ha två små barn hemma? Det enda positiva som jag kan se med ett snitt är att man får ett datum... (Men jag vill juh vara med om vattenavgång och värkar och hela köret)

Jag ska iallafall förbereda mig mentalt genom att läsa på om sätesförlossning (och kanske om kejsarsnitt). Det enda jag är rädd för när det gäller sätesförlossning är (håll i er!) tänk om huvudet fastnar?!!! Dumma tankar...

Nu ska jag ställa mig på huvudet. Och slå kullerbyttor. Och försöka övertala bäbisen att det är mycket roligare att ligga uppochner.

26 april, v.35+0


2 maj, v.35+6
Ajsing bajsing vilka förvärkar!!! Jag var nästan säker på att det höll på att sätta igång i fredags kväll/natt för då var värkarna regelbundna. Jag låg vaken i ett par timmar men somnade till slut av ren trötthet... När jag vaknade var allt bara bra igen. Inga värkar alls... Både på lördag- och söndagskvällen satte det igång igen och gjorde ont så in i h-e. Mängder med sammandragningar får jag ofta och det är ganska jobbigt. Pyret knuffas en massa; idag är jag inte riktigt säker på hur h*n ligger, men jag gissar på säte. Fortfarande. H*n får ofta in rejäla buffar ner mot urinblåsan och allt annat som finns där och det gör ont! Hela jag hoppar till när jag får en spark för det är så obehagligt.

På MVC-besöket förra onsdagen så fick jag göra ett ultraljud till. Maj hade svårt för att se vad som var huvud för någon hade fipplat med skärpan på maskinen, så BM Annette fick komma och hjälpa till. Vi kom fram till att h*n sitter bekvämt med rumpan neråt. Imorgon är sista chansen för bebben att vända på sig; har inget hänt så ska Maj boka tid på SöS nästa vecka för ett ev vändningsförsök. Jag vet inte riktigt om jag vill försöka vända på bebben...Jag vill juh gärna föda vaginalt - hellre ont i ett par timmar än ont i flera veckor efter ett snitt. Men vad gör man?! Maj sa iallafall till mig att jag ska börja förbereda mig mentalt för att förlossningen kan sätta igång när som helst I början på förra veckan började jag samla på mig en hel del vatten och på onsdagen blev jag lite illamående, vilket fortfarande håller i sig. *Blääääk*

Jag har alldeles för ont i den främre fogen och det känns faktiskt som om jag håller på att gå sönder Inte ens mitt stödbälte gör någon som helst nytta längre, så jag är redo att klämma ut ungen för en vecka sen ungefär. Fast vi har inte tvättat några bebiskläder än......och vi har ingen tid i tvättstugan förrän på torsdag (japp, vår tvättmaskin är kaputt!)

3 maj, v.36+0
Nytt besök på MVC!
Vikt +0.8 kg sen i torsdags...nu börjar jag samla på mig rejält med vatten...mina fötter har svullnat upp ordentligt. Inte som när jag väntade Moa, men då var det juh ganska varmt ute oxå.
BT 140/80; jag var yr och kallsvettig, men det berodde nog mest på lågt blodsocker...
Urin pyttepyttespår av äggvita, men det är alldeles normalt när man är så gravid som jag är nu
SF-mått 37 enorma cm
Ffd Säte...vad annars?
ljud runt 150 (det började på 160 men gick ner till 140..)

Maj skrev en sammanfattning av min graviditet och skrev ut nya, aktuella papper till min journal. Hon bokade även en tid på förlossningen för ett ultraljud på tisdag (10 maj). Man ska kolla hur stor bebben är, se om h*n fortfarande ligger i säte samt ta ställning till om man ska ge sig på ett vändningsförsök. Jag har ännu inte bestämt mig för hur vi ska göra; det känns som om ju mer jag läser om vändning och kejsarsnitt desto mer förvirrad blir jag.... Förhoppningsvis kommer någon på SöS förklara "på riktigt" så att jag kan bestämma mig någon gång. Jag har inte så mycket tid kvar att tänka och fundilura....

Ungen är envis och det förstod jag väl redan från början då h*n låg på tvären. H*n lyssnar inte på vad mamma säger heller för isåfall hade h*n vänt sig om med en gång! Jag undrar om h*n blir vildare än Moa.... (hjälp!) Det kanske är en mini-Jonas...*tihi*. Jag sa till Maj att jag ska göra några kullerbyttor för att få bäbis att snurra runt och lägga sig på rätt håll. Hon höll på att trilla av stolen för hon trodde att jag menade allvar... Det hade varit en ganska rolig syn att se mig försöka göra kullerbyttor

Nåja; det är inte långt kvar nu *tjohoooo* även om det känns som en evighet. Men jag har juh varit gravid i en hel evighet och har faktiskt bara ett par futtiga veckor kvar. De senaste dagarna har jag haft muppigt ont i bäckenet, ryggen och på insidan av låren, men idag är jag nästan helt smärtfri! Jag kunde gå till dagis med Moa utan att stanna upp flera gånger pga av smärtan. Coooolt! En massa sammandragningar och förvärkar har jag dock känt av på förmiddagen, men det kanske betyder att det händer något snart. Jag hoppas iallafall på det...........

9 maj, v.36+6
Imorgon ska vi till förlossningen på Södersjukhuset för att göra ett ultraljud. Tillväxt och läge... Men jag vet redan hur det ligger till - stooor bäbis som sitter med rumpan neråt. Vi får se om de vill göra ett vändningsförsök...och om jag vill... Jag har läst på en massa om kejsarsnitt idag och det lutar mer åt att jag vill försöka vända på knatten. Visserligen ska man vara ganska försiktig när moderkakan ligger i framväggen, men det är inte omöjligt att ge det ett försök.

Nåja, jag lär juh kludda lite här imorgon...Jag ska till MVC på onsdag och sen får vi se vad som händer. Vi hoppas på att få snusa bäbis snart iaf

10 maj, v.37+0
Hmmm...jag undrar vad det är för någon krabat som hyr min lilla etta... Vi var på förlossningen på SöS imorse och gjorde ett ultraljud; dels för att göra en tillväxtkontroll och dels för att kolla hur krabaten ligger. Enligt alla mått som BM mätte så väger bäsen ca 3.5 kg och h*n mår så bra så... På pappret skrev BM att hon såg god hjärtaktivitet, goda fosterrörelser samt andningsrörelser hon sa att det verkar vara en pigg liten unge. Jo, jag tackar jag..det känns! Bäbis tyckte inte alls om att bli synad från alla vinklar utan försökte fly undan.

Och hur ligger bäbis nu då? Inte i säte...men i tvärläge Envisa lilla skitunge som inte kan ligga still! Jag kan känna ett litet huvud vid revbenen på vänstersida och sen ligger h*n tvärs över så den lilla rumpan ligger vid höger revbensbåge.... Ehm...fast nu verkar det som om h*n har flyttat på sig..igen...

Imorgon bitti klockan 07:30 ska jag ringa förlossningen och få en tid för ett vändningsförsök under dagen. Yikes! Det känns lite pirrigt och jag hoppas att bäbis hinner lägga sig på rätt håll innan dess. Men jag är beredd på att ge vändningsförsöket en chans. Det funkar i hälften av fallen... Om det inte går så får vi prata med förlossningsläkaren om vi ska snitta eller om det går att föda vaginalt iaf. Det beror på hur stor bäbis har tänkt bli; just nu verkar det bli en bäbis av Moa-storlek, dvs av storlek större

Jag känner inte av foglossningen så mycket... men det är juh olika varje dag. Ena dagen kan jag knappt gå och nästa dag svävar jag fram (nåja, det var väl en liten överdrift.......) Men bäbisen får gärna titta ut nu.

11 maj, v.37+1
Vid 11-tiden idag ska vi vara på förlossningen för att försöka vända på bäsen. Jag ringde dit i morse för att få en tid och så sa de att jag kuinde komma in nu på morgonen (klockan 8), fast det är helt omöjligt... Moa fick hög feber i natt så det blir inget dagis idag utan vi väntar på Jonas föräldrar som ska sitta barnvakt. De bor juh i Nyköping så jag sa till barnmorskan på förlossningen att vi kan komma in tidigast runt klockan 11, med tanke på trafiken in till Sthlm.

Det hade juh varit trevligt om vi hade fått veta redan igår när vi skulle komma, men det finns väl en bra anledning till varför jag var tvungen att ringa idag vid 07:30.

Jag återkommer lite senare under dagen med en rapport, om inga komplikationer inträffar (fast det händer sällan).

Håll tummarna!!!

Senare: Fyra timmar på Södersjukhuset...utan resultat... Det var visserligen kul att ligga med CTG och lyssna på hjärtslagen, fast efter drygt 15 min tröttnade bebisen och simmade iväg. H*n knuffade vilt så att hela magen rörde sig; BM skrev i journalen att det är en livlig bebis... dessutom fick vi se bebisen på ultraljud igen. Det var obehagligt att få Bricanyl, fast bara i någon minut eller två. Jag fick inte så mycket hjärtklappning.

En ung kvinnlig läkare testade först att knuffa upp bebisen och försökte få den att slå en kullerbytta...men det gick inte... De kallade på en överläkare som nästan brutalt försökte snurra runt bebisen med en hand på rumpan och en på huvudet. De kollade flera gånger med ul men huvudet låg fortfarande stabilt vid vänster revbensbåge. Efter 12 minuter gav de upp; troligtvis ligger moderkakan i vägen sa dom. Det var ganska obehagligt och gjorde liiite ont, men det var helt klart värt ett försök.

Jag vill juh helst föda vaginalt så de skickade en akut remiss till röntgen och vi fick komma dit nästan med en gång. Det visar sig att jag har goda bäckenmått och om allt klaffar kan jag få försöka föda på vanligt sätt. Fast det lutar nog mest åt att det blir ett snitt iallafall - 50% av alla sätesförlossningar slutar med snitt... Bäsen får inte väga över 4 kg, jag får inte gå över tiden och jag får inte bli igångsatt eftersom det krävs ett himla bra värkarbete. Jag ska ringa till förlossningen imorgon bitti igen för att få en tid för tillväxtkontroll samt läkarbesök om ca 1½ vecka. Så vem vet; det kanske blir bäbis jättesnart! *iiihhhh*

12 maj, v.37+2
Jag är så trött... Ja, på mig själv alltså... Nu har jag suttit här i drygt 2 timmar och funderat... Jag har sökt info på nätet om sätesförlossningar och börjar tveka lite grann. Jag tvivlar på att förlossningen kommer starta av sig själv innan den 31 maj och då blir det juh snitt. Vi ska på en tillväxtkontroll nästa vecka och jag antar att bäbisen kommer väga runt 4 kg då så egentligen borde jag ställa in mig på att det blir ett snitt. Sen är jag liiiite pessimistisk för jag är helt säker på att OM förlossningen startar snart så kommer jag säkert drabbas av värksvaghet och allt slutar med ett akutsnitt. Vill jag vara med om ett akutsnitt? Då kanske de söver mig och jag missar alltihop... Jag tar hellre en spinalbedövning (UÄCK!!!!!) och är vaken under snittet även om det är det är min värsta mardröm att vara vaken under en operation.

Jag velar fram och tillbaka hela tiden för jag KAN bara inte bestämma mig. Jag vill föda "på riktigt" men på samma gång så vill jag inte bli lurad (dvs bli akutsnittad). Dessutom känns det dumt att ha röntgat bäckenet ena dagen och sen nästa dag säga att jag har ångrat mig och vill bli snittad. Jag kanske borde be om en tid för ett planerat kejsarsnitt (typ 1 vecka innan BF) om det inte hinner starta av sig själv. Men tänk om bäbisen får för sig att slå en kullerbytta och lägga sig på rätt håll under sista veckan... AARRGGHHH!!! Jag vet inte vad jag vill.....

17 maj, v.38+0
Idag är jag i v. 37+6 eller 38+0 beroende på vem som räknar... 14 dagar kvar till beräknad förlossning. Jisses! Nu rullar det på minsann Jag har massor sammandragningar och molvärk i magen, men det är säkert bara på låtsas... Tänk så skönt det skulle vara om allt bara startade nu. Jag är redo! Dessutom boxas pyret alldeles för hårt, så det skulle vara himla trevligt att få gosa med bäbis nu. Nåja, jag ska till MVC idag kl. 15:00 - jag missade ju förra veckan pga ultraljudet på förlossningen. Maj (BM) hade dock koll på läget eftersom hon har tillgång till journalerna på SöS; hon visste var jag var och hur det gick. Skriver mer efter besöket

[Kl. 17:45] Jahapp...blodtrycket har stigit till 145/95 och Maj ringde till förlossningen. Kem-lab var stängt på närsjukhuset och på förlossningen sa de att jag var välkommen imorgon förmiddag för provtagning. Så jag ska vara där klockan 10:45 och sen får vi se vad som händer. Jag hade ingen äggvita i urinen idag, men mina fötter har svullnat rejält Vågen stannade på totalt +6.8 kg (jag trodde att det skulle vara mycket mer), mitt Hb ligger på 120 och b-glucosen på 5.8 (precis efter jag hade fikat ). Pyrets ljud låg runt 136. Ett par bra siffror iallafall!

Moa var med på MVC och hon var givietvis på sitt sämsta humör. Jag körde bilen till dagiset eftersom vi skulle åka direkt till MVC och när Moa fick syn på bilen så trodde hon att Jonas var med... När hon insåg att det bara var jag så började hon vråla "Pappaaaaaaa" och höll på hela vägen till MVC. Sen var hon glad i ca 10 minuter; dvs tills vi kom in på mottagningen. Då slängde hon sig ner på golvet igen och vrålade i säkert 20 minuter - alla barnmorskor kom fram och frågade om hon mådde bra eftersom hon var så hysterisk... Mitt höga blodtryck kan ha berott lite på en vrålande Moa, men man vet juh aldrig. Moa är för övrigt fortfarande tokarg till och från och kommer troligtvis inte bli glad på riktigt förrän Jonas kommer hem...
Vecka 39
Kroppen: Barnmorskan kontrollerar nu om barnets huvud är fixerat. När barnet slutgiltigt har lagt sig med huvudet nedåt är först huvudet rörligt (R), sedan brukar det gå över till att bli ruckbart (Ru). Slutligen fixeras huvudet (F) vilket kan kan göra lite ont just som det sker, det kan kännas som något stort och hårt surrat sig fast i bäckengången. Man kan också känna som ilningar i slidan och neråt benen vilka beror på att barnet kommer åt nerver när det vrider sig ned i bäckenet. Kroppen har förberett sig, livmodertappen har mognat och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältingssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.

18 maj, v.38+1
[18:36]
Nyss hemkommen efter massa långtråkiga timmar på SöS. När jag kom till förlossningsmottagningen fick jag ligga med CTG i drygt 20 minuter. Liten bäbis låg och sov så sött och slagen låg runt 130. Mitt blodtryck låg just då på 145/105 så läkaren ville inte släppa iväg mig... jag fick lämna lite blod (lilla tox-provet) och ett urinprov. USKAn som stack mig var en av världens bästa blodprovstagare - jag märkte knappt att hon stack mig och hon hittade ett kärl med en gång!!!

Sen fick jag vänta i typ 20-30 minuter till innan jag fick gå till avd 63 (antenatalen) och vänta ännu mer. En undersköterska kom och tog mitt blodtryck efter att jag hade vilat en låååååååång stund och då var det nere på 125/60 (liggande). USKAn tyckte att det var underligt och jag sa att sååå lågt kan det inte vara, så jag fick sätta mig upp och så tog hon blodtrycket igen. 135/85 blev resultatet Jag fick vänta ännu mera... Klockan 14:30 (typ) får jag veta att överläkaren ska komma och prata med mig "om en stund" och innan dess hann Jonas och Moa dyka upp. Vi väntar...och väntar...och väntar.... Barnmorskan säger att läkaren är på en föreläsning, men att hon ska komma och prata med mig så fort som möjligt. BAH!

Strax innan klockan 18 kommer läkaren och vill prata. Alla blodprover var ok och hon tänker låta mig åka hem, fast hon vill prata om min förlossning först. Hon frågar om jag absolut jättetvunget måste föda vaginalt, och jag svarar att det inte är sååå himla noga. Hon förklarar att de inte har så många sätesförlossningar och att kunskapen försvinner. Dessutom är vår bäbis inte av den mindre storleken och då vill de hellre plocka ut bebisen för att undvika komplikationer som kan uppstå under en vaginal förlossning. De brukar snitta 7-10 dagar innan beräknad förlossning så det börjar bli lite akut. Hon skrev upp mig på op-listan och sa att de ska kontakta mig imorgon med ett födelsedagsdatum *iiihhh* Det känns så...absurt... Imorgon får vi veta när vår lill* bäbis ska fylla år. Och ganska så snart får vi snusa bäbis igen... *myyyyys*

19 maj, v.38+2
Varför kan de inte bara ringa? Jag vill veta NUUUUU!!!! Det är ganska pirrigt att gå och vänta på att få veta när vår bebis ska födas... Jag passar på att käka lite frukost medan jag väntar; ...halvsura små gubbar som inte smakar så mycket, men ååååhhh så goda ändå. Det blir en halvliter nästan varje dag *mumsar* (bilden på gubbarna kommer från min favvopixelsajt: Miauizzimo).
Ca 100 år senare (eller iallafall 8 timmar senare) Vi har ett datum. Onsdagen den 25 maj klockan 07:00 blir det operation och dagen innan (på syster Annies födelsedag) ska vi till avd 63 för kontroll och sånt. Det blir nog övernattning på sjukhuset då för annars måste man gå upp så förbannat tidigt....... Moa får åka till sin farmor och farfar dagen innan hur det än blir. Jag var tvungen att ringa till förlossningen när jag hade hämtat Moa på dagis för jag kunde inte vänta längre. Barnmorskan lovade att kontakta läkaren som jag träffade igår som i sin tur skulle ringa mig. Drygt 15 minuter senare ringde en barnmorska från gyn och berättade att vi hade fått en tid den 25 maj. Ibland måste man visst skynda på folk lite... De ska skicka lite papper som förhoppningsvis dyker upp på måndag.

Det är -om möjligt- ännu pirrigare nu när jag vet vilken dag vi ska bli tvåbarnsföräldrar. Ganska sjukt faktiskt... Vid lunchtid den 25 maj är jag inte gravid längre (om inte det dyker upp ett par katastrofsnitt). Om mindre än en vecka vet vi om det blir en son eller en dotter...

Det känns både bra och dåligt att veta att jag ska snittas. Det hade ju ändå varit en stor risk att jag skulle ha fått genomgå ett akutsnitt om jag hade försökt föda vaginalt. Ett planerat snitt är ju bättre på så sätt, för då hinner jag förhoppningsvis vänja mig vid tanken...

Nu ska jag försöka njuta av den tiden jag har kvar av graviditeten. Och äta en eller två (liter)...



22 maj, v.38+5
Det är snart onsdag!!! *hjälp*

Igår var lill* pyret extremt våldsam och boxade sin mamma alldeles för hårt. Det är otroligt vilka krafter en liten bäbis har... Idag är h*n lugnare, iallafall så här långt (klockan är 13:45). Det enda som stör mig nu är att jag har så muppigt ont i ryggen, bäckenet och i benen...samt en sjuhelvetes halsbränna! Ingenting hjälper

På förmiddagen bäddade jag vaggan; Moa stod och tittade på och funderade säkert på vem som ska sova där... Gästsängen är täckt med bebiskläder i storlekar upp till 74 tror jag; det är både Moas och Hugos "gamla" kläder så vi är förberedda på vilken sort det än är Vi har bara tvättat de allra pyttigaste kläderna än så länge (det blev ändå en full maskin...)

23 maj, v.38+6
När jag hämtade posten idag så låg det efterlängtade brevet i brevlådan Brevet från SöS alltså... En kallelse till Mig som ska föda med kejsarsnitt.

Förbesök den 24 maj - först kommer de visa en film om planerade kejsarsnitt och därefter får vi träffa en barnmorska, anestesiläkare samt förlossningsläkare för förbesök inför kejsarsnittet. De kommer att ta blodprov (en sån överraskning...). Detta förbesök kommer ta hela eftermiddagen...

Operationsdagen den 25 maj - förberedelser på kejsarsnittsmottagningen och sedan promenad till op-avdelningen tillsammans med Jonas samt den barnmorska som ska vara med. På op-avd kommer jag förberedas ytterligare och därefter får jag ryggbedövning av anestesiläkare. Sedan sätter barnmorskan en kateter. Barnmorskan tar hand om barnet när det föds. Barnet kan oftast ligga på mammans bröst under tiden som operationen slutförs. Första skötning och vägning av barnet sker på op-salen. När kejsarsnittet är klart kommer jag, barnet och Jonas att vara på uppvakningsavdelningen (UVA) i några timmar och kanske blir det där som jag för första gången ammar vår nyfödda bäbis. När jag bedöms klar på UVA får vi komma till BB-avdelningen.

Eftervård sker på avd 53 eller 73, vanligtvis i 2-3 dagar.

Besökstid på BB: alla dagar 14-15 (pappa och syskon när som helst...) Mobiltelefon får användas på BB, men inte på operation eller UVA...så det dröjer nog ett liiiitet tag innan vi börjar ringa runt...

Förhoppningsvis är vi hemma redan till helgen, men då vill vi inte ha några besök. Jag vill helst att amning och allt sånt fungerar innan folk dyker upp.

25 maj, v.39+1
Om drygt en timme ska vi ge oss iväg till SöS Det känns underligt; om ett par timmar blir vi föräldrar igen. Eftersom jag inte har värkar eller något sånt så är det väldigt konstigt och ganska svårt att förstå. Klockan 10 ska vi vara på kejsarsnittsmottagningen och vid lunchtid ska vi vara på operation.... Det har blivit framflyttat ett par timmar, vilket delvis kan bero på att de skulle ha ett planerat strömavbrott tidigt på morgonen. För min del var det bara bra för jag föredrar att sova en stund på morgonen

Vi fick se en 15 minuter lång film om planerade kejsarsnitt igår, tillsammans med 5 andra par. Sen fick vi sitta och vänta på att i tur och ordning få träffa barnmorska, förlossningsläkare och anestesiläkare. Det tog sammanlagt 2 timmar...inte direkt hela förmiddagen som de hade "lovat", men å andra sidan så var de inte så vana vid att ha en sån snittmottagning. Förr i tiden hade de mottagning varje dag, men nu har de endast 2 ggr/vecka och samlar alltså flera par samtidigt. Det tycker jag var väldigt smart; det var kul att träffa andra mammor som oxå ska snittas (en del nojigare än andra).

Övrigt - jag har ont i mitt högra öra; jag undrar om jag håller på att bli sjuk... Dessutom börjar jag bli vääääääldigt hungrig!

...nästa gång jag skriver så blir det troligtvis lite info om pyret...

27 maj 2005
Det blev en Nova!

Onsdagen den 25 maj klockan 14:34 föddes lilla Nova med planerat kejsarsnitt. Hon vägde 3850 gram och var 51 cm lång och är världens sötaste lillasyster. En "ordentlig" födelseberättelse finns under Novas länkar. En ny hemsida skapas för flickorna Tegebäck